En del vatten har runnit under bron sedan Muffinmannen började titta på synthar. Det är dags att uppdatera önskelistan lite.
Här är de modeller som känns intressanta just nu
Klicka för video!
Nord Lead 2x – ca 10,000 SEK.
Har varit med i matchen hela tiden. Nordprylarna är lite som Macdatorer – man betalar mer för namn och design än funktionalitet. Men det finns trots allt ett värde i det. Den råa, primitiva designen, där allting finns framför dig, inspirerar till ljudskapande. Inget menydykande, bara riktiga robusta knappar att vrida och trycka på. Det största minustecknet är utan tvekan att den saknar inbyggda effekter och att den skulle kunna vara lite mer nybörjarvänlig, till exempel genom att ha ljusdioder som indikerar regelinställningar för olika ljud. På plussidan kan nämnas att det är fyra synthar i en, samt att den har fyra oktavers klaviatur.
Klicka för video med Synthjapanen!
Novation Ultranova – ca 5500 SEK.
Knattesynth som mot förmodan hänger med i matchen. Här är det menydykande som gäller, men det är inte särskilt djupa dykningar. Väldigt pedagogisk. Är, tillsammans med Rolands Gaia, den enda synth som jag lyckats få ett vettigt ljud ur. Klaviaturet är bara tre oktaver, men det är fullstora och sköna tangenter, som dessutom har aftertouch. Det känns som att den ligger snäppet över alla andra knattesynthar jag har provat. En trevlig liten bonus är att synthen kan automap:as mot mjukvarusynthar. Kort sagt tillåter det att man styr en del parametrar i mjukvarusynthen från Ultranovan. Minus för att den saknar förmågan att stapla eller splitta ljud.
Klicka för video!
Dave Smith Instruments Prophet 08 PE – ca 20,000 SEK.
Även känd som Callesynthen. Riktig analog synth, till skillnad från Nord och Ultranova. Samma tänk som Norden: allting up front. Snygg, svart, skrämmande. Hade det inte varit för Calle hade inte den här varit med på listan. Den är för dyr och (känns) för avancerad. Men varje lektion i synthskolan ger mig större förståelse och lite bättre öra. Jag misstänker att om jag skaffar en Prophet 08 PE kommer jag att kunna ha den resten av livet och vara nöjd. Vet inte om samma sak kan sägas för Ultranovan. Men det är ruskigt mycket pengar. Får hålla ett öga på begagnatmarknaden. Än så länge har den dock lägre rank än de två ovanstående syntharna, av nämnda orsaker.
Synthar som inte längre är intressanta:
Roland SH-01 Gaia – för plastig och låter inte så bra.
Moog MiniMoog – I mina drömmar…
Moog Little Phatty Stage II – Det är en Moog, men den är monofonisk och onödigt dyr.
Dave Smith Mono Evolver – För dyr, monofonisk
Dave Smith Mopho – Söt, men monofonisk
Kurzweil PC361 – För mycket menydykande, för lite synthkänsla
Waldorf Blofeld – För mycket menydykande
Korg R3 – Bökigt gränssnitt, låter inte så kul
Roland V-synth – För bökigt gränssnitt, för dyr, för avancerad. Men onekligen häftig!
synthgrisen 