I stormens öga

Mini Me (Aniara) och MiniMoog Voyager

Muffinmannens tillvaro har skakats om rejält den senaste veckan. Usch och blä. Enda positiva var väl att man blev spontant pappaledig.

Fann en liten oas (och min kamrat Jensa!) i ett besök på Sveriges största musikaffär, Deluxe Musik, vid Fridhemsplan. Har inte varit där på många, många år. Fantastisk butik! Yngsta dottern fick även hon känna på godsakerna.

Access Virus TI2 - Klicka för video!

Här gavs det bland annat möjlighet att klia på:

• Lite Nord-prylar – nya Nord Stage 2, om än inte en renodlad synth, skulle ju sitta fint hemmavid…
• Värstingen Virus TI2 – snygg och kompakt, men jag saknar örat för att förstå dess storhet. 22,000 SEK är otäckt.
• Waldorf Blofeld – Är minimalistiskt snygg, men var som väntat för bråkig vad gäller gränssnittet.
• MiniMoog Voyager – vacker och välljudande, men ack så dyr!
• …och en stor mängd annat godis.

Korg Radias - Klicka för video!

En av höjpunkterna var dock ett exemplar av den ”gamla” Korg Radias. Storebror till Korg R3. Samma division som Nord Lead 2x. Fyra synthar i en, jättetrevligt gränssnitt, välljudande.

10,000 SEK (med rabatt) är mer än vad Synthgrisen har just nu och den produceras inte längre. Ack och ve! Annars kändes den klockren. Vem vet – finns den kvar när grisen har blivit fetare och om Calle inte lyckas få DSI Prophet 08 PE att gnuggas fast i hjärnan på mig så är det en tänkbar kandidat. Stoppar in den på önskelistan!

Korg Radias går ju dessutom att ha som en egen rackmodul (eller som kretskort om man är feg) i stora arbetshästen Korg M3 om man är lagd åt det hållet. Fantastisk kombination!

Korg M3-73 i standardutförande. Klicka för större bild!

Visst blir den fläskig med Radias-racket?

Korg M3-73 med Radias-R. Klicka för större bild!

Tror inte att det blir allt för mycket bloggande den närmaste veckan eftersom kaoset fortgår. Men drömmen lever!

Ser fram emot fler besök på Deluxe Musik!

Det luktar fisk!

Vår.

Allting föds på nytt.

Synthgrisen börjar sträcka lite på sig efter sin lilla dvala. Gjorde ett besök på Musikbörsen idag. Mest för att det ligger nära kontoret och det skulle vara kul att komma igång lite med synthandet igen.

M Audio Venom - Klicka för video!

De hade fått in en M-Audio Venom. En knattesynth. Minimalistisk sak. Knappar med dålig respons, en massa menydykande och annat krångel. Inte alls rolig. Det skulle kunna vara världens bästa synth, men utan ett användarvänligt gränssnitt fungerar det inte. ”Allting up front” fortsätter att vara Muffinmannens visa.

Ska boka in en ny dag för Calles synthskola. Livet behöver stabiliseras lite och ett gäng sångjobb behöver betas av, sedan blir det åka av. Calle är för övrigt iväg på en fiskeresa. Vad är kopplingen mellan fiske och synthar? Är Calle lika passionerad kring fisket som han är med synthar kan ni nog räkna med att jag står med ett kastspö i handen inom kort. Gissningsvis ett analogt fiskespö. 🙂

Måste bara lära mig gilla fisk först.

Minns barndomens fisketurer. Kampen mellan viljan att lyckas fånga något och skräcken av att behöva äta upp det.

Fram tills dess fiskar Muffinmannen vidare efter kapital till synthen. Det går långsamt. Behöver bli påhittig!

Trumsynthar, synthtrummor och en kille som aldrig skulle använda dem.

R.I.P. Scott Columbus

Ytterligare en rockikon har lämnat oss: Scott Columbus från Manowar.

Ord räcker inte till för att beskriva vad Scott och de andra i Manowar betydde för mig under tonåren. Tillsammans med Iron Maiden utgjorde de fundamentet för min hårdrocksfostran. The Drums of Doom har tystnat för gott.

Ronnie och Scott

De tillfällen under karriären, några år på 90-talet och från 2008 och framåt, då han valde att inte spela med Manowar blev det uppenbart hur viktig han var för bandets sound. All heder åt Rhino och Donnie Hamzik – men endast Scott kunde leverera det där raka, enkla och blytunga.

I en intervju från 2010 berättade Scott att han lämnade Manowar på grund av att mycket i det han tyckte var musikens själ hade gått förlorat hos bandet. Det handlade inte längre om rock n roll. Manowar hade blivit ett ”klipp och klistra”-projekt. Datorerna utgjorde för stor del av det hela. Scott var killen som ville kliva in i studion och jamma medan bandet rullade. Scott gillade inte synthtrummor. Scott slog sönder synthtrummor.

Hail and kill, Scott! Din musik lever kvar.

Nu är ju inte Muffinmannen Scott Columbus. Jag älskar att spela trummor, men om jag någonsin kommer att köpa ett eget kit blir det nog digitalt. Tyvärr. Inte lika roligt, men praktiskt. Förlåt, Scott.

Har spenderat ett flertal lunchraster nere på Musikbörsen, jammandes på små söta V-drums från Roland. Det är lite terapeutiskt att gå loss till någon förprogrammerad dänga. Muffinmannens stora förebilder när det gäller trumspel är Keith Moon (obegåvad, galen och supercharmig) och Vinny Appice (Spontan, smakfull och ännu mer spontan). 20 lakan för en synth eller ett trumset? Åh, frestelserna radar upp sig!

Klicka för video!

Vill man inte banka skinn på egen hand kan man ju anlita en maskin till att göra det. Och nej, jag tänker inte på Jörg Michaels från Stratovarius, även om ”maskin” är en bra benämning där. Nytt från Dave Smith Instruments är den analoga trumsynthen Tempest, designad av Roger Linn.

Undertecknad har svårt att se charmen hos Tempest. När det gäller trummor föredrar jag samplingar (ja, om inte ett riktigt trumset finns att tillgå). Men enligt finsmakaren Calle är det här finfina grejer. Vi får se om han lyckas kultivera mina öron tillräckligt för att jag ska kunna uppskatta den.

Men en sak är säker.

Scott Columbus hade inte gillat den.

Uppdatering av önskelistan

En del vatten har runnit under bron sedan Muffinmannen började titta på synthar. Det är dags att uppdatera önskelistan lite.

Här är de modeller som känns intressanta just nu

Klicka för video!

 

Nord Lead 2x – ca 10,000 SEK.
Har varit med i matchen hela tiden. Nordprylarna är lite som Macdatorer – man betalar mer för namn och design än funktionalitet. Men det finns trots allt ett värde i det. Den råa, primitiva designen, där allting finns framför dig, inspirerar till ljudskapande. Inget menydykande, bara riktiga robusta knappar att vrida och trycka på. Det största minustecknet är utan tvekan att den saknar inbyggda effekter och att den skulle kunna vara lite mer nybörjarvänlig, till exempel genom att ha ljusdioder som indikerar regelinställningar för olika ljud. På plussidan kan nämnas att det är fyra synthar i en, samt att den har fyra oktavers klaviatur.

Klicka för video med Synthjapanen!

 

Novation Ultranova – ca 5500 SEK.
Knattesynth som mot förmodan hänger med i matchen. Här är det menydykande som gäller, men det är inte särskilt djupa dykningar. Väldigt pedagogisk. Är, tillsammans med Rolands Gaia, den enda synth som jag lyckats få ett vettigt ljud ur. Klaviaturet är bara tre oktaver, men det är fullstora och sköna tangenter, som dessutom har aftertouch. Det känns som att den ligger snäppet över alla andra knattesynthar jag har provat. En trevlig liten bonus är att synthen kan automap:as mot mjukvarusynthar. Kort sagt tillåter det att man styr en del parametrar i mjukvarusynthen från Ultranovan. Minus för att den saknar förmågan att stapla eller splitta ljud.

Klicka för video!

 

Dave Smith Instruments Prophet 08 PE – ca 20,000 SEK.
Även känd som Callesynthen. Riktig analog synth, till skillnad från Nord och Ultranova. Samma tänk som Norden: allting up front. Snygg, svart, skrämmande. Hade det inte varit för Calle hade inte den här varit med på listan. Den är för dyr och (känns) för avancerad. Men varje lektion i synthskolan ger mig större förståelse och lite bättre öra. Jag misstänker att om jag skaffar en Prophet 08 PE kommer jag att kunna ha den resten av livet och vara nöjd. Vet inte om samma sak kan sägas för Ultranovan. Men det är ruskigt mycket pengar. Får hålla ett öga på begagnatmarknaden. Än så länge har den dock lägre rank än de två ovanstående syntharna, av nämnda orsaker.

Synthar som inte längre är intressanta:

Roland SH-01 Gaia – för plastig och låter inte så bra.
Moog MiniMoog – I mina drömmar…
Moog Little Phatty Stage II – Det är en Moog, men den är monofonisk och onödigt dyr.
Dave Smith Mono Evolver – För dyr, monofonisk
Dave Smith Mopho – Söt, men monofonisk
Kurzweil PC361 – För mycket menydykande, för lite synthkänsla
Waldorf Blofeld – För mycket menydykande
Korg R3 – Bökigt gränssnitt, låter inte så kul
Roland V-synth – För bökigt gränssnitt, för dyr, för avancerad. Men onekligen häftig!

Skattegrisen

Deklarerade igår.

Ville så gärna hitta något sött avdrag, men jag lyckades inte vara tillräckligt optimistisk med tolkningen av mina förehavanden under det gågna året för att rättfärdiga det. Hur jag än mäter på kartan blir det svårt med reseavdrag från Bromma till city.

I slutändan gick jag plus ändå. 1000 glada bananer ska jag få tillbaka. ”Rakt ned i grisen”, var min första tanke. Sedan slog det mig att frugan alltid brukar åka på en femtusing i restskatt, så det blir nog inga skattepengar till grisen.

Gårdagen bjöd även på lektion två i Calles synthskola. Bra grejer!

Få saker är så trevliga som att sitta ned med Calle och prata synth. Avspänt, opretentiöst, kul. Anteckningspennan går varm. Sync, modulation matrix, ringmodulation… Mycket nytt att förstå. Återstår att se om jag lyckas tillämpa allt han går igenom.

Lektion tre är om några veckor. Då ska vi bland annat kika på design av vissa specifika ljud. Ett av dem, 1900-talets fetaste synthmacka – öppningstonen i ”Tom Sawyer” med Rush, får ni avnjuta här. En liveversion tillsammans med grabbarna från South Park!

För övrigt kan jag rapportera att grisen nu passerat 5000-kronorsstrecket!

En välfylld tysk knackwurst…

 …känner jag mig som efter gårdagens förträffliga lektion med Calle!

Pedagogiskt, matnyttigt och roligt. Calle gillar synthar. Calle ÄR synth. Det är härligt att vara i samma rum som passionerade människor. Han har samma smittande entusiasm som den så kallade ”Synthjapanen” på YouTube, Katsunori Ujiie.

Klicka för att komma till Synthjapanens YouTube-kanal.

Vi gick igenom synthens historia, dess beståndsdelar, grundläggande syntes, vågformer, olika märken och deras ”klassiker”. Därtill poppades en massa klipp med exempel ur musikhistorien.

Målet med kursen är, enligt Calle, att jag ska förstå att jag ska köpa en Dave Smith Instruments Prophet 08. 🙂

Nästa gång ska vi bland annat börja gå in på ljuddesign. Ser fram emot det!

– – –

Hemmavid har jag pillat lite mer med Ableton Live 8 och tankat hem lite mjukvarusynthar. Förhoppningsvis kommer jag hitta lite tid i framtiden att sitta ned och lära mig dem. Just nu ligger fokus på att få in pengar och förbereda hustrun mentalt på tanken att ha en liten och blygsam studiohörna någonstans i lägenheten. Vore kul att kunna spela in gitarr och synth hemmavid.

Calles synthskola

Yay!

Jag ska få gå i skola. Calles skola. Calles synthskola.

Calle har koll. Calle gillar vintage. Dessutom gillar han att fiska. Undrar om det finns en koppling? Är moderna synthar lite som konserverade fiskbullar för honom?

På tisdag är första lektionen. Ser fram emot att upptäcka vintagemarknaden och lära mig mer om ljudsyntes. Förhoppningsvis rör det inte till det allt för mycket i hjärnan på mig.

Heja Calle!