Uppdatering av önskelistan

En del vatten har runnit under bron sedan Muffinmannen började titta på synthar. Det är dags att uppdatera önskelistan lite.

Här är de modeller som känns intressanta just nu

Klicka för video!

 

Nord Lead 2x – ca 10,000 SEK.
Har varit med i matchen hela tiden. Nordprylarna är lite som Macdatorer – man betalar mer för namn och design än funktionalitet. Men det finns trots allt ett värde i det. Den råa, primitiva designen, där allting finns framför dig, inspirerar till ljudskapande. Inget menydykande, bara riktiga robusta knappar att vrida och trycka på. Det största minustecknet är utan tvekan att den saknar inbyggda effekter och att den skulle kunna vara lite mer nybörjarvänlig, till exempel genom att ha ljusdioder som indikerar regelinställningar för olika ljud. På plussidan kan nämnas att det är fyra synthar i en, samt att den har fyra oktavers klaviatur.

Klicka för video med Synthjapanen!

 

Novation Ultranova – ca 5500 SEK.
Knattesynth som mot förmodan hänger med i matchen. Här är det menydykande som gäller, men det är inte särskilt djupa dykningar. Väldigt pedagogisk. Är, tillsammans med Rolands Gaia, den enda synth som jag lyckats få ett vettigt ljud ur. Klaviaturet är bara tre oktaver, men det är fullstora och sköna tangenter, som dessutom har aftertouch. Det känns som att den ligger snäppet över alla andra knattesynthar jag har provat. En trevlig liten bonus är att synthen kan automap:as mot mjukvarusynthar. Kort sagt tillåter det att man styr en del parametrar i mjukvarusynthen från Ultranovan. Minus för att den saknar förmågan att stapla eller splitta ljud.

Klicka för video!

 

Dave Smith Instruments Prophet 08 PE – ca 20,000 SEK.
Även känd som Callesynthen. Riktig analog synth, till skillnad från Nord och Ultranova. Samma tänk som Norden: allting up front. Snygg, svart, skrämmande. Hade det inte varit för Calle hade inte den här varit med på listan. Den är för dyr och (känns) för avancerad. Men varje lektion i synthskolan ger mig större förståelse och lite bättre öra. Jag misstänker att om jag skaffar en Prophet 08 PE kommer jag att kunna ha den resten av livet och vara nöjd. Vet inte om samma sak kan sägas för Ultranovan. Men det är ruskigt mycket pengar. Får hålla ett öga på begagnatmarknaden. Än så länge har den dock lägre rank än de två ovanstående syntharna, av nämnda orsaker.

Synthar som inte längre är intressanta:

Roland SH-01 Gaia – för plastig och låter inte så bra.
Moog MiniMoog – I mina drömmar…
Moog Little Phatty Stage II – Det är en Moog, men den är monofonisk och onödigt dyr.
Dave Smith Mono Evolver – För dyr, monofonisk
Dave Smith Mopho – Söt, men monofonisk
Kurzweil PC361 – För mycket menydykande, för lite synthkänsla
Waldorf Blofeld – För mycket menydykande
Korg R3 – Bökigt gränssnitt, låter inte så kul
Roland V-synth – För bökigt gränssnitt, för dyr, för avancerad. Men onekligen häftig!

Lunchbus med Roland

Ivrig att få praktisera lite Callekunskap (ej att förväxla med Kalle Kunskap), smet Muffinmannen iväg för lite lunchsynthande på 4sound.

För att inte bli allt för pillrig i bollen valde jag bebissynthen Roland SH-01 Gaia, som jag tidigare pratat om. Bland annat HÄR. Enkel, superpedagogisk och ser ut som någonting från Toys r us.

Gaia är busenkel av den enkla anledning att den är som tre små synthar i en. Upp till tre ljud blir ett. Man gör ett av dem i taget och mixar dem sedan efter behag och kör slutresultatet genom en effektsektion.

Roland SH-01 GAIA. Klicka för video med Synthjapanen!

Jag pillade och pulade. Målet var att göra en snygg synthpad med lite plingplongljud på toppen.

Resultatet var kanske inte så vackert (långt ifrån), men det var sjukt mycket bättre än allt jag åstadkommit tidigare. (Tidigare försök till ljuddesign kan ni läsa om HÄR).

Glad som en lärka försökte jag givetvis att spela in skapelsen för att Synthgrisens läsare skulle få ta del av det. Gick inte så värst bra. Att hålla telefonen mot en hörlur är inte direkt hi-fi.

Här kommer istället ett tappert försök till beskrivning av ljudet (kanske mest intressant för de som har lite koll på ljuddesign – men jag slänger in en fonetisk beskrivning också, så kan alla vara med):

Först gjorde jag en pad baserad på en triangelkurva. Ganska långsam attack och med en sinuskurva från LFOn som jobbade mot filterdelen och öppnade upp den ganska långsamt. Filtret var även det inställt på att kicka in lite sent (långsam attack). Resultatet blev ett ”…oooOOOOAAAIIIIiiinnnnggggggguuuuuuuääääääÄÄÄÄHHHHHH” (självklart, inte sant?)

Ovanpå det la jag en sågtandsmatta med långsam attack. En oktav lägre än den första paden och lite lägre volym. En fet matta bara. Låter typ ”…zzzzooooooOOOOOOOOO”

Sist med inte minst lobbade jag in ytterligare en triangel, men med kort attack och sustain. Lät lite ”PLING!”.

Tillsammans med lite pannat delay lät det någonting i stil med ”PLINGzzzzzoooooAAAAAIIIIInnnnnnnOOOOOnnnnnngggggguuuuuuäääääääÄÄÄÄÄHHHHHHOOOOOO – Oh -Oh-Oh”

Måste helt enkelt hitta något sätt att spela in ljudet på framöver. Men det var hur kul som helst! Jag måste verkligen ha en synth med hands on-kontroller. Det är så mycket enklare och mer inspirerande att jobba då.

Knattecupen

Jag har tänkt om. Nord Wave känns inte längre så överlägsen. Den känns oskäligt dyr sett till mina behov. Stabilt, men dyrt svenskt kvalitetsbygge med muskler – Volvo. Även om jag stör mig lite på den knapra polyfonin. Pianosamlingar blir smått oanvändbara. Givetvis behöver inte en synth samma polyfoni som ett piano, men nu kan Wave:n använda pianoljud och då ska den väl ha lite mer polyfoniska muskler?

Missförstå mig rätt – hade jag ett par miljoner på kontot skulle jag köpa två stycken. Så bra känns den. Men det är inte det jag behöver just nu.

Ju mer jag funderar på det, desto mer känns det som att det jag söker är en renodlad synth – analog eller digital – inte en samplingsplattform. Givetvis är Nord Wave mycket mer än så, men vi släpper den nu…

För att ni ska kunna hänga med på vad det egentligen är jag letar efter har jag skrivit ihop en liten text som heter Vad är det egentligen grisen letar efter?

Enter: Nord Lead 2x, ett bekant ansikte vid det här laget.

Men Lead:en börjar kännas lite gammal. Den är superb, men det känns som att många nyare synthar åstadkommer lika mycket för mindre peng. Det är alltså dags att börja titta runt lite i de nedre prisklasserna. Mitt första intryck, efter några timmars efterforskning på nätet är att den nedre kvalitetsgränsen går kring 5000 kronor för instrument med 37 tangenter. Under det blir det inte särskilt intressant. Å andra sidan sa jag samma sak om 10,000-kronorsgränsen tidigare… För att förtydliga: Lead:en är fortfarande toppkandidat, men någon av juniorerna kanske kan utmana den.

Här är några juniorer runt 5000 kronor som jag vill titta närmare på. Som vanligt kan du klicka på bilden för att få se/höra synthen in action.

Novation Ultranova. Novations svar på Rolands Gaia. Verkar kunna göra ungefär samma sak, fast på ett tillsynes krångligare sätt. Har en vocoder, vilket känns helt ointressant. Men jag känner att jag vill prova den för att bilda mig en egen uppfattning. Återkommer med en kommentar när jag har hunnit klämma på den.

Waldorf Blofeld Keyboard. Vet jag inte särskilt mycket om. Har kikat som hastigast på YouTube. Vill undersöka vidare. Plus för den extra oktaven.

Roland Gaia SH-01. Blir mer och mer positivt inställd till den här maskinen. Ska pilla lite mer på den i veckan. Om jag bara lär mig att komma förbi det plastiga chassit så känns den som en vinnare i mina ögon. I nuläget känns det inte som att man behöver krångla till det med mer lull-lull än vad den här maskinen har.

Utöver juniorprovning ska jag som sagt bege mig till Jam i veckan för att se om de har några Dave Smith-prylar hemma. Connaisseurinstrument om något. Det ska bli väldigt spännande.

Snön ligger vit på taken, endast Synthgrisen är vaken

Familjen sover. Muffinmannen googlar och youtube:ar. Den som tidigare kändes som en leksak, Roland SH-01 Gaia, känns mer och mer som det jag letar efter. Det är ett litet muskelknippe. Hmm…

Måste sova nu får fundera mer i helgen. Dessutom måste jag svänga förbi Jam och prova lite Dave Smith-syntar i veckan.

God natt!