Jag har tänkt lite. Synthen ska ju in. Men om jag nu har betalat en liten slant för att leka med synthappar (det finns en massa gratisappar, men då jag har en svår förälskelse i allt som det står Moog på, så köpte jag givetvis Minimoog-appen), så är det ju dumt att inte nyttja den investeringen. Jag menar, jag skulle ju kunna köpa en liten midikeyboard också. Då skulle jag ju på sätt och vis ha två synthar – en riktig och en på låtsas. Om jag dessutom tar en som har en inbyggd sequencer, så kan jag ju jamma med mig själv.
Minimoog model D, iPad-versionen
Jag lockades initialt av Arturias Beat Step Pro. Flera sequencers (sic) i en och samma burk, dessutom med möjlighet att mappa upp en del kontroller via midi. Jag inser för övrigt nu att svengelskan är oundviklig i de här sammanhangen. Men jag behöver ju inte fler seuqencers och dessutom är den monofon och det känns tarvligt.
Arturia Beat Step Pro
Men polyfona leksaker med flera och långa sequencer-spår kostar pengar. Mycket pengar. Jag har inget emot att lägga mycket pengar på ett gediget instrument (mitt lönekonto har däremot åsikter om det), men en sequencer är ju inte ett instrument. Det är en miniräknare med taktkänsla.
Som tur var så erbjuder Arturia ett alternativ som både är billigt och ganska välrenommerat, om man får tro folk på internet. Deras lilla Key Step.
Arturia Key Step
Så jag köpte en sån. Nu behöver jag bara en kabel för att koppla ihop den med min iPad.
Ja, och en synth,
synthgrisen 